2014-05-12
I Vietnam är 98 procent av alla barn blöjfria innan två års ålder. Endast fem procent av de svenska barnen har vid samma ålder överhuvudtaget påbörjat potträning. Så här kan du hjälpa ditt barn att slippa blöjan, vara snäll mot miljön och dessutom spara 15 000 spänn.
Tänker du automatiskt att det är självklart att använda engångsblöjor och våtservetter och att det där med potträning kan man ta långt senare eftersom det ändå är så smidigt med blöjor? Då är du verkligen inte ensam. Men är du medveten om att det är ett sätt att tänka som vi bara haft i ett tiotal år och främst har i västvärlden? (Precis som mycket annat, som att barn ska ligga i barnvagn och spjälsäng istället för att bäras och sova tillsammans med resten av familjen, men det kan vi ta en annan gång.)
Barn idag använder ofta blöja tills de är 3-5 år. När jag var liten var åldern runt 2 och det är den fortfarande i länder där inte engångsblöjan slagit igenom. Blöjorna är helt enkelt FÖR bra. Och hur kan det komma sig? Jo, de innehåller massa absorbenter som gör att kisset försvinner in i blöjan samma sekund som det lämnat den lilla barnkroppen. Barnet känner alltså inte av att hen har kissat och känner man inte av det, är det väldigt mycket svårare att lära sig hur man ska hantera sin kissnödighet och sitt kiss.
Absorbenterna är också inte helt snälla mot babyrumpan och i blöjorna trivs svamp finfint. Använder du våtservetter, kanske till och med parfymerade sådana, kan rumpan bli ännu argare. Blöjeksem och röda stjärtar botas då med krämer och salvor som i många fall inte heller de är helt snälla mot huden och så fortsätter det tills föräldern tycker att nu måste väl ändå barnet bli blöjfritt och påbörjar pottträning. Väntar man alldeles för länge med detta, kanske för att man tycker att man inte har tid, kan det vara ännu svårare, då barnet är så van vid blöjan att hen kanske vägrar att göra ifrån sig någon annan stans…
Jaha, det här lät ju trist. Men kan man göra på nåt annat sätt då? Jo, det kan man ju faktiskt, om man vill och det är det som är det fina i historien.
Jag fick nyss möjligheten att läsa korrektur på en ännu outgiven bok skriven av svenska EC-gurun Ulrika Casselbrant (och hade henne hemma vid köksbordet för att diskutera boken) och fick tonvis av inspiration! Kanske har du hört talas om ”blöjfria bebisar” eller ”EC” och tyckt att det låtit flummigt. I så fall är du ungefär där jag var för några veckor sen.
EC står för Elimination Communication (alltså kommunikation gällande eliminering=kissande och bajsande) och är egentligen ingen metod alls utan en självklarhet i många icke-västländer och något som praktiserats i alla tider. Men eftersom vi i väst glömt bort många grundläggande grejer för att vi har råd att köpa oss lösningar som företag tjänar pengar på att övertyga oss om att vi behöver (även här kan barnvagn, spjälsäng, blöjhink, barnmat, välling och massa massa specialartiklar ingå), krävs det ibland en liten ”metod” för att vi ska nappa. (Precis som vi gärna hoppar på GI-metoden, LCHF-metoden, 5:2-dieten osv osv för att vi ser det som en paketerad lösning på något som egentligen bara handlar om en sak: ät nyttigare.)
Det enda EC egentligen står för är att lyssna på sitt barns signaler för när hen vill kissa/bajsa, precis som vi (förhoppningsvis) lyssnar på barnets signaler för när hen vill sova, äta, tröstas osv. Och det är väl inte så flummigt, eller?
Nu kanske du tänker: men jag har minsann inte sett några såna signaler. Och det har du säkert rätt i. Det har inte jag heller. Men om jag hade letat efter dem, eller börjar leta efter dem nu, så finns de där. Men vi är väldigt vana vid att det första man gör på BB är att sätta på en blöja och sen bor barnet i blöja i flera år, utan att vi reflekterar så mycket över det. Och när vi ignorerar (omedvetet) barnets kiss/bajs-signaler, tycker barnet att det inte är någon idé att kommunicera att hen är nödig eftersom hen ändå inte får gehör för det hen försöker säga. Precis på samma sätt som 5-minutersmetoden (att låta barnet skrika sig till sömns flera nätter i rad) ”funkar” på grund av att barnet ger upp att kommunicera med sin förälder. Barnet tystnar till slut, men inte för att hen är nöjd, utan för att hen ger upp och slutar ta sina egna känslor på allvar eftersom ingen annan gör det.
Nu ska jag inte skriva ut precis hur man praktiserar EC, det kan du läsa om i boken när den kommer, eller på www.blojfribebis.se om du är intresserad, men jag ska säga detta:
Tänk om ditt barn kan bli blöjfri när hen är ett eller två år (eller 8 månader, ja det finns många sådana exempel) och du slipper tusentals kladdiga bajsblöjor, du sparar enorma mängder pengar, barnet slipper kemikalier och jobbiga eksem och urinvägsinfektioner och på köpet får du ytterligare ett sätt att kommunicera med ditt barn, långt innan hen kan prata.
Låter ganska najs, tycker jag och får jag fler barn i framtiden ska jag vara lyhörd för dessa signaler redan från födseln. Med mitt nuvarande barn som är 15 månader har jag precis påbörjat tidig potträning genom att spana efter signaler och tänka logiskt när det borde vara dags att gå på pottan, för det är faktiskt aldrig för sent att börja.
Oavsett om du vill ha en blöjfri bebis eller bara undvika gifter och spara pengar och miljö, har jag dock följande tips:
Använd tygblöjor (och andra flergångsartiklar) och senare träningsbyxor som skyddar kläderna från småmissar medan barnet övar på att vara blöjfritt. Varje dag eller en gång om dan. Du vinner på det oavsett. Barnet känner också när det blir blött, vilket i sig får barnet torrare tidigare, och du kan spara upp till 15 000 kronor jämfört med engångsblöjor. Japp. Bara det liksom.
Att låta pottan vara tillgänglig när barnet är blöjfritt är viktigt för att barnet ska ha en chans att hinna med. Källas bästa pottplats är uppe på en 100 år gammal fåtölj. Vem har sagt att potträning inte kan vara fancy?